Verklighetsförankring.

Vi åkte hem en liten stund för att verklighetsförankra oss lite.
Man blir lite som i en annan värld och dagar och tid går ihop när man är på sjukhuset som anhörig dygnet runt.

Det är psykiskt svårt och tungt att åka ifrån men vi börjar stötta varandra i att det är nödvändigt att sköta om oss själva trots att vi vill vara vid hennes sida hela tiden.

Nu har vi ätit lite hemma och jag ska strax tvinga JR att gå ner i garaget en liten liten stund för att han ska tänka på något annat om det går en liten stund innan vi åker tillbaka.

Jag ska göra pannkaka till sönerna och sedan springa och duscha innan jag åker tillbaka.

I förra veckan fick jag blåsor av rullskidskorna. Blåsorna är envist kvar.

I förrgår när jag var hemma o duschade tappade jag strykbrädan på tårna så de fick en annorlunda form och färg...
Hoppas det går att springa ändå, det är ju snart dax för lopp och jag ligger risigt till med konditionen.