Så här är det....

Vi är dygnet runt med JRs fina mamma på sjukhuset.
Det känns jättefint att få vara med henne.
Det är så hemskt när någon man tycker om som är så otroligt fin människa blir sjuk.
 När det nu är som det är och man är maktlös att hjälpa eller förändra känns det som en sådan gåva att få vara med och vara nära.
Vi stöttar, tröstar, kramar, gråter och även skrattar tillsammans med henne.
Mest håller vi hennes hand och försöker bära lite av det hon känner.

Hon gör vackra saker.
I fredags hade hon trots att hon är så svag i smyg ringt hit sin bröllopsklänning....ifall jag skulle vilja bära den någon gång som hon sade!

Den var superfin och som sydd för mig!
En A-linje-formad kort klänning från 1967!

Hon sade att hon skulle sitta på ett moln i himlen och titta på oss när vi gifter oss :-)
Vi får lov att välja en lagom molnig dag!

Hennes doktor grät när han fick höra om det här.