Semestern tar förhoppningsvis över mig.

Igår tror jag min semester kom i kroppen. Inte på ett angenämt sätt utan mer som en nedbrytning.

Först på dan så hade jag tänkt att fly fältet (städning hemma) med någon form av shoppingrunda men så bara beslutade jag mig för att vara hemma och städa i stället.

Jag städade vardagsrummet hårt och ingående och vek tvätt som låg i högar på golvet.
Jag har ju undvikit denna städning ett bra tag då jag tyckt det inte varit någon ide då jag ändå ställer till det och syr hela tiden.
Nu dammade och dammsög och torkade jag det intensivt!

Jag gick samtidigt och lyssnade på ljudbok.
Fick en så konstig o vemodig känsla i kroppen, blev liksom deppig på alla plan.

Efteråt tänkte jag att jag skulle vila ett tag.
Precis när jag somnade till på sängen fick jag så hemsk mardröm som gick ut på att barnen började bli stora och inte behövde mig längre.

Grät lite och gick upp.
Tänkte att jag kanske skulle kuna motionera bort dessa känslor.
Orkade dock inte springa så JR och jag körde igång lite hemmaträning.

Efter det blev jag som febrig och sjuk.
Vi var ute en sväng på byn på kvällen men när vi kom hem sedan såg vi en film som gick på TVn men sedan somnade jag.

Vaknade i JRs knä mitt i natten med ny bättre känsla.(Han satt o tittade på ytterligare en film).

Nu är det ny dag och jag känner mig fortfarande mosig men inte alls nedstämd längre, jag tror det var semestern som bröt ned och igenom mig!
Nu ska jag ta det mera lugnt och läsa mer och känna mer. Njuta av tiden som bara går utan att jag måste göra massa saker som jag borde. Ska bara göra saker jag vill. Alla måsten står ju kvar!