Jag har mått dåligt i astman hela slutet av veckan.
Jag fick nya mediciner och använde dem flitigt.
I morse kände jag mig dock bättre och gick ut och provsprang 800 meter. Gick ganska bra så då beslutade jag mig för att ändå ställa upp fast bara lite löst i Tyresö triathlon.
Tack vare de fina gula tröjorna som Marias Fronta sponsrade med så såg man lätt varandra i folkskaran!
(Oj vad jag var lik pappa på ögonen på den här bilden!)
Mia och jag lade oss sist i mass-starten på simningen då jag var osäker på hur min kropp skulle reagera efter alla medicinerna.
Det var bara roligt och inga problem så då beslutade jag mig för att ändå ta i lite mer på cyklingen även om jag hade en usel övergång från simningen då jag verkligen långsamt tog på mig skor och lade tid på att starta Runkeeper med musik och trassla onödigt med att få fast telefonen på cykeln.
Jag liksom försökte vara lite långsam men sedan tog glädjen över att få vara med och leka.
Cyklade milen på ca 26 min och sedan hade jag panik då min astmamedicin hade blivit kvar vid ombytet från simningen.
Mer növvel blev det för min del i nästa övergång till löpning då jag i motsatt riktning mot där jag skulle springa såg min väska på en släpvagn på en bil och överst i den låg inhalatorn!
Jag sprang dit och hämtade den innan jag kom i väg på 4-km löpningen.
Allt som allt tog hela kalaset 1 tim och 5 min och 58 sekunder.
Jag är mycket nöjd med min insats och tänker ha som mål att sköta bytena mer kontrollerat och vara något starkare i varje gren ...och gärna frisk nästa år och förhoppningsvis knappa in några minuter på mig själv!
Alla tjejerna: Mia, Maria och N var superduktiga och jag med!
Sist men inte minst vill jag gratulera Mia som fick napp!
Vilken bedrift att komma hem till duschen och upptäcka en fisk i BHn!
Den händelsen är mycket roande att grunna på !
Vårt trogna och enda fan var JRs pappa som troget hejade fram oss trots att regnet stod som spön i backen! Tack för stödet svärfar!
